(Ja, ja... Inte uppdatering dagen efter direkt...)
Ska vi se...var var jag..? Jo, vi hade precis fått tillbaka vårt bagage som varit på villovägar i London (visade det sig)! Denna morgon samlade vi ihop gruppen på 6 personer och all packning och packade in oss i två taxibilar som skulle ta oss till en båt, som i sin tur skulle ta oss till Nusa Lembongang.
Då vi kom fram var det två båtar som väntade på oss i regn och rusk - och Michael & Rebecka, från Tyskland, som Danne och jag skulle dela boende med i Lembongang. Det var en fruktansvärd båttur som väntade oss! 1 timme mitt ute på en av världens djupaste hav i stora vågor som fick båten att kränga hela tiden!!!
Vi fyra tjejer fick sitta i den båt som hade skydd för vågor och vatten medans killarna åkte tillsammans i båten som inte hade något skydd för vatten. Detta resulterade i att vi tjejer var hyfsat torra (vatten kom in via "fönstrena" på båten) och killarna var genomblöta in på bara kalsongerna då vi kom fram. Jag vill bara kyssa marken då vi kom på land. Men jag var inte den som mådde sämst. Rebecka hade nära på dödsångest... Stackaren.
Nå, vi stannade i Lembongang i en vecka och bodde i en lyxvilla med egen pool, asa stort sovrum med en väldigt öppen planlösning (saknade en fjärde vägg), med en otroligt vacker utsikt över kusten och byn vi bodde i.
(Bild till vänster.)
Vi spenderade veckan med att sola, surfa, snorkla, äta god mat, ta en tur på vespor, massage och en del annat. En mycket avslappnad miljö gällde på denna ö, pruta var det heller igen idé att försöka med. Konkurrensen var inte så stor där direkt. Där kände man verkligen att man hade semester. Allt skedde i "Bali-time", vilket betyder: det sker när det sker, alternativt: när jag känner för det.
Sista kvällen på ön hade vi bokat bord och träff med alla (på bild fr vänster; jag, Daniel, Rebecka, Michael, Celia, Brett, Glen och Angela).
Efter denna kväll skulle alla åka åt var sitt håll; Rebecka hem till Tyskland, Michael till Seminyak, Glen & Ang till Kuta (som Danne och jag också åkte till) och Celia & Brett till Ubud.
Vi hade bestämt oss för att fira Rebeckas födelsedag tillsammans, som var denna dag (26 juni), hon fyllde 27.
Mitt bland drinkarna bad Danne mig komma till sovrummet för han ville ha hjälp med något. Han satte ner mig på sängen och ställde sig på en knä (!) och öppnade byrålådan och tog fram en vit liten ask. Han förklarade att han älskade mig över allt annat och frågade om jag ville gifta mig med honom!!!
Det var helt oväntat och jag hade ingen aning om att han planerat detta!
Jag kände att mina ögon blev alldeles tårfyllda, jag blev så rörd, och svarade: Såklart jag vill! Danne ville fria till mig med vännerna samlade för att det skulle vara roligare att fira tillsammans med dom, istället för att vänta tills Kuta då vi skulle vara själv. Alla blev så glada för vår skull då vi gick ut och berättade det. Det var en jätte trevlig kväll tillsammans med alla.
Nästa dag väntade oss en, vad som kändes, än värre tur med båt tillbaka! Dessutom ville en motor, av tre, inte starta så allt gick ännu långsammare än sist! Fruktansvärt! Vi kom fram efter 45 minuters bumpande och krängande.
Jag svor att jag aldrig skulle åka tillbaka dit, om inte man kan ta sig dit med helikopter i framtiden.
Det var med vemod vi sa hej då till alla och mina tårar var inte långt borta, men jag har ju inte långt till dom vid såna här tillfällen... Det visade sig att Michael, Glen & Ang inte skulle bo alltför långt borta och under dom kommande tre dagarna träffade vi på dom på gatorna, gick och åt middag tillsammans på kvällarna och spenderade en heldag i Dreamland.
Sista dagen klämde Danne in ett sista surf utanför vårt hotel, Padma Hotel, och jag pressade i solstolen inoljad och läste min roliga bok (Anybody out there? av Marian Keyes). Kl. 13 checkade vi ut och sen bar det av till flyget och vi började vår resa hem. Vi var tvugna, av lite olika skäl, hämta ut vårt bagage i Hong Kong (där vi mellanlandade) och checka-in det på nytt igen. Det blev lite struligt att gå igenom allt säkerhetstjosan, men det resulterade i en stämpel i passet iaf.
Sen var det ngt strul med vår biljett där också så vi fick nya platser då vi skulle hoppa in på planet. Och vi hade AS-TUR - vi blev uppdumpade två klasser! Vi satt i bredare stolar, med mycket mer bekvämlighetsfinesser och en gratis dagstidning. *muuuuhahaha* Jag sov skönt på flyget för en gångs skull. Tror inte det kommer att hända igen faktiskt...men jag håller tummarna. Det var en 13 timmars flygning så det var ju skönt att det hände på den turen.
I London var det lite väntetid och flyget var sen lite försenat. Men det gick ingen större nöd på oss. Vi hann båda köpa nya solbrillor; Danne ett par Pradas (as-snygga) och jag köpte ett par snajsiga Oakleys. Väl hemma i Sverige kom snälla svärmor Eva och hämtade oss från Arlanda och skjutsade hem oss. Är hon inte snäll så säg?!
Det var så kul och skönt att komma hem till vår egen säng och våra älskade små pälsänglar (och då menar jag inte ohyran, utan våra kissar)! Vad jag saknat dom! Alltid kul att åka bort på semester, men alltid lika skönt att komma hem också. Kissarna var så väl omhändertagna av Tanya (dom blir alltid så bortskämda av henne *fniss*) att dom inte bryr sig speciellt då man är borta... Dom är ju ändå lite putt då man kommer hem, så lite bryr dom sig kanske.
Ja, det var det mesta jag hade att berätta om det. Det var en fantastisk resa och vi hade jätte skoj (minus båtresorna). Nu ska vi iväg någon gång och hälsa på Rebecka och Michael i Köln också. Det ska vi inte vänta med så länge, en liten weekend ska man ju kunna pressa in...
Toodle-pip!
Inlägg
