Vaknade 04.30 imorse för att göra mig redo att åka hem till Sundsvall. Visst, jag saknar D och mina kissar, men det är tråkigt att åka bort från familjen så det kändes väldigt vemodigt...
Igår hade vi ett kalas för min kära mor hos familjen T i Mattila. Hon fyller år idag, men eftersom jag skulle åka hem idag och det är en massa annat bestyr med Mors dag i Finland, så tog vi det en dag innan. Hon fick en jätte fin blomsterkruka som Stina hade knåpat ihop. Hon har blivit så duktig på det! :)
Stina och jag gjorde en supergod sallad och jag gjorde en riktigt god, och lyckad, potatisgratäng (det hänger på saltet...). Detta tog vi med oss till Mattila och mamma fick faktiskt äran att göra köttet - det är hon bäst på. Malin bidrog till efterrätten, en kladdkaka som var kanon och naturligtvis bidrog familjen med pojkarna och huset. Alla pojkarna var tyvärr inte krya, men var på gott humör och vi hade alla riktigt trevligt - även lilla O som var på stålande humör.
Pojkarna hjälpte oss att blåsa upp ballonger, kasta girlanger och duka fint - allt detta innan deras farmor och farfar kom. :)
Efter middagen och fikat var vi tvugna att börja röra på oss och jag var tvungen att säga hej då till alla. Den här gången var det fruktansvärt. Mina krokodiltårar ville inte hålla tillbaka och David ville inte släppa mig... Han började tokgrina. Huga! Emil vägrade ge mig en kram för han var så ledsen, han började grina och grät att han skulle sakna mig. Hampus ville att jag skulle ringa och säga upp mig från mitt jobb och stanna. Bara lilla O tyckte allt var helt OK, log hela tiden och ville också kramas hela tiden. Mina egna tårar kunde inte hållas tillbaka...saknar dom redan väldigt mycket.
Puss på er pojkar!
Något som vi hann göra en hel del av, under min vecka i Haparanda, var att vi hann lägga en hel del planer och fick många bra idéer att skriva upp vad gäller vårt kommande bröllop. Ska ta kontakt med en del folk för att se om inte dom kan hjälpa till med en del grejer. :)
Måste komma ihåg att skriva ner allt som sas så att vi inte glömmer bort. Det ska jag försöka göra imorgon efter jobbet.
Mina skinkor har fortfarande inte återhämtat sig från bussturen...värker fortfarande... :/
Men nu har jag varit vaken väldigt länge så jag ska nog försöka gå och sova. (Är väl inne i andra andningen nu...) Ska lägga mig och lyssna vidare på Stieg Larssons Flickan som lekte med elden - den är mycket spännande och bra. (Hann nog läsa mer än halva boken under dom 10½ timmar som jag satt på bussen.)
GRATTIS på födelsedagen igen, Mamma!
God natt och toodles!
söndag, maj 11, 2008
Hemma i S-vall igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh jag förstår verkligen dina krokodiltårar! Faktiskt så blev mina ögon alldeles glansiga efet att ha läst ditt inlägg. Så kände jag fast jag bara skulle på en tripp hit till Lotta. Kramisar
SvaraRadera