Underbara söta lilla Emil!

Att det är roligt att hälsa på i Mattila hos familjen 247!
Pojkarna är alltid lika glada att se mig och det värmer i hjärtat. Lilla O är naturligtvis lite blyger i början men det brukar numera gå över ganska fort. Han är ju så liten fortfarande, så några månader mellan påhälsandet är lite för mycket. :)

Emil har inga problem längre han kastar sig runt en lika snabbt och hårt som Hampus och David och igår var inget undantag. :)

Pojkarna hade ritat teckningar till mig som var så fina! Hampus hade ritat ett skelett, Ben Rangle, med en hälsning till båda mig och Daniel. Hur fin som helst. David hade ritat bl.a. n teckning som innehöll hans eget hemliga språk. Han berättade vad det stog på den, men det kan jag inte berätta för er - för då måste jag döda er... Inga vittnen... ;)

Emil ville också lämna en teckning till mig innan jag skulle gå så han ritade en till mig med hans favoritpenna - gul. Han har en gul penna som bara är hans egen och den följer med honom överallt i fickan. *hihihi*

Men det finaste som hände igår var när jag skulle fara för dagen. Vi hade alla vinkat och kramat hej då och jag var på väg mot bilen från bron. Då ropar Emil högt att jag ska vänta. Han springer in i min famn, kramar mig hårt och säger att han älskar mig! Åååååh! Jag svarar att jag också älskar honom, men något grötig röst. Jag blir så rörd då han är så go och snäll. Min underbara söta lilla gudson Emil...

Jag älsar er, mina små gullefjun på Mattila 247!